Vem kollar vad mensskydden innehåller? Svar: Ingen.

Tamponer och menskoppar i tidningen Solo

Tamponer och menskoppar i tidningen SoloVem kollar mensskydden? Svaret är enkelt: Ingen.
Det finns ingen myndighet som kontrollerar vad mensskydden innehåller, varken i våra tamponger, bindor eller menskoppar, för den delen. Varken Livsmedelsverket eller Kemikalieinspektionen tycker att det är deras sak.

Den här situationen, vad den innebär och kanske beror på tas upp i tidningen Solos senaste nummer. Vi på menskoppen.se medverkar också. Ett angeläget ämne, tycker vi! Artikeln finns tyvärr inte att läsa på webben, utan finns bara i papperstidningen.

När tidningar hör av sig och ska skriva om mens, så handlar det sällan om så här komplicerade ämnen. Så därför blev jag glad när tidningen Solo hörde av sig och skulle skriva om tamponger och bindor och att folk kanske oroar sig alltmer för att de kan innehålla skadliga ämnen.

Olika synvinklar
Men reportern Katarina Muhr pratade inte bara med oss, utan också med en tampongtillverkare, en professor, gynekolog, barnmorska och anställd på Miljö- och energidepartementet innan hon skrev sin artikel. Resultatet blev en text som belyser situationen från fler håll, som en bra artikel ofta gör.

Mycket att läsa
Artikeln avhandlar bland annat situationen med giftlarm i tamponger fast tampongtillverkaren säger att inte många oroar sig så mycket för tampongernas innehåll (!), att tamponger suger upp för bra och lämnar fiberrester i slidan, att vi använder tamponger fast vi inte har mens, om varför jag tycker menskoppar (så klart) är bättre , om S-politiker som lämnat in motion för att skärpa lagstiftningen kring dokumentation av innehåll. (Motionen avslogs.)

Solo-artikeln finns tyvärr inte att läsa på webben, utan finns bara i papperstidningen.

Över 6000 Facebook-gillare

Menskoppen har över 6000 gillare på FacebookMenskoppen har nu över 6000 gillare på Facebook. Är det en nyhet värd att uppmärksammas?
Ja, jag tycker det.
När jag startade mitt första lilla menskoppsföretag 2008 så hade jag en grupp på Facebook som jag tror lockade max 80 personer. Mycket har hänt sedan dess.

I dagarna fyller Facebook 10 år, för några år sedan började Twitter att vinna mark och många i Sverige har också ett Instagram-konto, förutom Kik, Snapchat och andra sätt att kommunicera på. Vi styr själva vad vi vill läsa om, vilka företag och produkter som vi vill stödja. Vissa vill vi kanske stödja men lite i smyg, andra vill vi dela med oss av till andra. Menskoppen börjar bli en sådan produkt för många.

Från lurad till megafon
När vi upptäcker menskoppen, och inser att den funnits i 100 år utan att vi känt till det (våra mammor och systrar har heller inte vetat om det och kunnat berätta), då blir vi oftast lite överraskade.
Vi som sedan tar steget och provar den blir ofta förbannade: ”Vem har hållit det här hemligt så länge?!” och ”Tänk om jag vetat om menskoppen tidigare!”
Det här är saker som folk skriver i kommentarerna här på menskoppen.se
Frame ur happy dancefilmen efter över 6000 gillare på FacebookOch vi berättar för varandra – för det kan vi nu.
Ingen annan kan kontrollera vad vi säger, filmar eller delar med oss av.
Därför kan du även se mig dansa happy dance som tack till alla er över 6000 personer som gillar facebook.com/menskopp

Läs mer om varför menskoppar älskar internet »

Billigaste mensen – här är den

Det finns i dag flera sätt att prenumerera på ”billiga” mensskydd via webben. Men hur mycket sparar du egentligen på det?

Räknat i kronor? Räknat i din egen hälsa? Räknat på hela miljöbelastningen?

Visst är prenumerations-alternativ på bindor och tamponger mer fördelaktiga jämfört med  vad du hittar på hyllan i din livsmedelsbutiken –  men långt ifrån det billigaste alternativet. För under 300 spänn + porto 12 kronor får du skydd som räcker i 5–10 år.

Argument: Kostnad
Även om du jämför menskoppen med ett prenumerationsalternativ som kostar cirka 70 kronor i månaden, så har du alltså snart sparat in dina surt förvärvade kronor när du byter till menskopp.
Visst var kostnaden ett argument för menskoppen när jag valde den för ett antal år sedan.

Argument: Hälsa
Men för mig vägde dock argumentet om min egen hälsa tyngst när jag bytte.
I dag är torra slemhinnor och återkommande svampinfektioner ett minne blott. (Vid en badrumsstädning för några veckor sedan hittade jag en gammal tub Pevaryl och kastade den i en sopsäck med ett leende. No more.)

Argument: Miljö
Här skulle jag kunna skriva spaltmeter om tillverkning, utsläpp, plast- och papper, omslag, förpackningar och plasthöljen. Men allt det där vet du redan, så jag stannar där.

Argument: Konsumentmakt mot stereotyper
Jag behöver aldrig mer köpa ett paket bindor, trosskydd eller tamponger! Se där vad jag tycker om era reklamfilmer och annonser! Jag känner inte igen mig – därför väljer jag nåt annat.

Vad tycker du?
Dina kommentarer är välkomna och vällästa! 🙂

Tamponger suger – för bra

Brukar det göra ont att sätta in och kanske ta ut en torr tampong?
Du är inte ensam – det är vanligt.

Tampongernas uppsugningsförmåga används ganska ofta som positiva argument i reklamen, men den är ju egentligen en dålig egenskap som tamponger har.
Direkt vid införandet av tampongen så börjar den jobba – den suger upp allt på vägen in, som mensblodet – men också kroppens egna sekret.

Om du blöder mycket, kanske du har mindre besvär av torrhet. Blöder man däremot bara lite grand, så finns det risk för att tampongen suger upp slidsekretet eftersom den inte anpassar sig efter hur mycket eller lite du blöder.

Menskoppens princip är att den samlar upp blodet när det är på naturlig väg att lämna kroppen, istället för att suga upp det, så är det skonsammare för slidans slemhinnor. Att menskoppen bara samlar upp blodet bidrar till att slidan kan behålla sina naturliga förutsättningar när det gäller produktionen av sekret, pH-värde etc.

Tonåring och mensskydd – förr och nu

Jag har ganska vaga minnen om hur det var att vara tonåring, mer än att jag minns mina bekymmer över att jag var rundare än genomsnittet. Jag fick på omvägar höra att jag kallades ”köttbullen” och jag hade svårt att hitta kläder i min storlek – jättejobbigt var det, förstås. Kroppskomplexet finns kvar än i dag, även om jag har en bättre självkänsla, som formats av hur jag påverkats även av händelser senare i livet.

Bygga självbild på 1970-talet
Det är ganska givet att redan på 70-talet, när jag växte upp, hade omgivningen ett stort inflytande.
Då – när det fanns bara två tv-kanaler i Sverige, några få ungdoms-magasin och väldigt sällan utomhusreklam i alla fall i Bollnäs, där jag växte upp – så hade vi ändå stora möjligheter att bygga upp sin egen självbild med mindre yttre påverkan – främst kompisarnas handlande och åsikter hade stor betydelse. Föräldrar och syskon spelade förmodligen lika stor roll då som nu, eftersom den egna familjekulturen blir norm , fast vi i dag har större tillgång till andras familjekulturer via exempelvis bloggar och forum på nätet.

Bygga självbild på 2010-talet
Det är svårt att tänka sig att en som  tonåring i dag i Sverige kan bygga upp sin egen ”oförstörda” självbild som kommer inifrån, om ni förstår vad jag menar.
Alltså, att en kan stärkas i sitt eget jag, utan att hela tiden fundera över om en har ”rätt”. Vi jämför oss inte bara med sina föräldrar, syskon och kompisar, utan med de som syns i tv, tidningar, på nätet och stora bloggar – och vi vet väl alla vilka som lyfts fram där…?
Även om jag som vuxen är medvetet om detta, så är det till och med för oss svårt att värja sig. Alla bilder och åsikter formligen väller över oss.
Bara de riktigt starka individerna kan värja sig och utvecklas någorlunda utan att känna att jag behöver jämföra mig med andra – och sådana starka människor finns förhoppningsvis i alla åldersgrupper.

Mensen kom på 1970-talet
När mensen kom i 12-årsåldern tyckte jag att det var väldigt jobbigt. Jag hade nog gärna kunnat vara barn ett tag till, och motvilligt berättade jag för mamma sent den dagen att ”jag nog hade fått mens”. Innerst inne så hoppades jag att det inte var så.
Men visst var det så, och till affären bar det av för att inhandlas både stora bindepaket och lite mindre tampongpaket en masse. Tampongerna fick vänta länge än, medan bindorna klistrades fast på rad (jag ville inte att det skulle läcka ut någonstans!) i trosorna. På den här tiden hade jag även tandställning (japp, det också – ”köttbullen med räls”) vilket gjorde att jag ofta låg i tandläkarstolen mitt på skoldagen och då hade jag verkligen bullat upp med massor av bindor för att inte dyka upp i skolan med en fläck bak på rumpan efteråt.

Bilden av mens i dag
I dag kan jag le åt det, eftersom saker som jag upplevt efter det här har varit jobbigare och trivsammare än detta. Men känslan som byggdes upp redan då finns kvar: Mensen är något som vi inte gärna vill ska synas. ”Ju mindre den är – desto bättre.”
Känner du igen dig?
Även innan reklamen blev industri, under första halvan av 1900-talet, hade vi mens. Innan 1950–60-talen talade vi i det offentliga samtalet inte gärna om mens eller något annat som hade med våra kön att göra.
Men när företag insåg att det fanns massor av pengar att tjäna på mens och mensskydd så satsade de förstås inte på ett skydd som behövs köpas sällan (menskoppen fanns redan då) och som därför innebär att kunden sällan köper. Nej, de atsar förstås på något som behöver köpas nytt varje månad (ja, ni vet vad).
I gamla annonser för mensskydd är det ungefär samma budskap: ”Den som har mens är smutsig, mensblod är blått, mensen ska stoppas undan/kastas bort.”
Så där står en med sina blodiga lakan och tänker att ”det hade nog funkat bättre om jag använt Ålbläjs Ultra Pro Comfort Night Protection” istället.
För binda eller tampong är de anda alternativen som jag känner till!

Bilden av mens i morgon
I takt med att medielandskapet ritas om,  så får du och jag makten att påverka vår bild av mens och den egna kroppen. Fler förebilder kan ta plats.
För 15 år sedan hade jag som menskopps-företagare inte en chans att berätta för andra om menskoppar eftersom menskopparna inte är någon guldkalv som engångsskydd är. Nu kan vi blogga om mens någorlunda öppet, vara ärliga och på det sättet påverka andra. Det är inte annonsörerna eller medieföretagen som har hela makten.
Med tiden kommer fler att veta att det finns fler alternativ att räkna med på menskyddsmarknaden, och eftersom vi själva som nöjda användare har större möjlighet att påverka så kommer det vi själva säger att vara långt mer värt än en kostsam tv-kampanj med radiobilar i en pappersprodukt, som egentligen har mycket lite med mens att göra.

Så utöva nu din egen påverkansmakt och skriv om din mens och mensskydd!

Om mensreklam på P3 i dag

I dag pratar P3s Brunchrapporten om mensreklam – ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.
Reklamen för mensskydd är nämligen en bov i dramat kring hur kritiska vi är mot våra kroppar. Smala modeller är en sak – men sterilt rena modeller med blått blod är en annan.

Från Brunchrapporten utlovas (twitter.com/Brunchrapporten) att det – som vanligt – blir lagom flamsigt och lagom seriöst, och jag hoppas verkligen det.

Det minsta vi behöver är flams och fniss kring mens. Jag tror att de flesta av dagens unga är redo för att prata öppet om mens. Det är dags att vi ställer krav på tillverkare och reklamare att inte behandla oss som vi vore äckliga för att vi har mens med rött blod.

Reklamen bidrar till självförakt
Mensskyddsreklamen har förstås under snart 100 år påverkat hur vi ser på våra egna kroppar. Varenda menstruerande person i världen vet hur genomblödda trosor och lakan ser ut och vi vet att vår verklighet inte har något att göra med de sterila, vita miljöerna med stela leenden som vi ser i reklam – alltid omgivna av dessa envisa fjärilar! (Varifrån kommer de? Från bindorna? Knappast.)
Så vi fortsätter känna oss äckliga, vi försöker gömma och viska om vår hemska mens.

Ta plats – prata om din kropp och var stolt
Jag skulle önska att vi bryter mot det här mönstret. Att vi börjar föra normala samtal om mens och att vi börjar ta plats! För att avdramatisera ämnet så måste vi alla prata om det på ett vuxet sätt – som förhoppningsvis görs i radio idag. Mensblod är rött, det är oftast ganska jobbigt att ha mens (även utan att behöva smyga med den) och vi behöver ha produkter som är billiga och schyssta mot kroppen, miljön och bilden av oss själva.

Bok om mens, reklam och vår syn på oss själva
En bra bok om mens och reklamhistoria är Flow – The cultural story of menstruation
Läs mer om den och se gamla reklambilder på författarens sida: www.elissastein.com

Uppmärksammas bör även mensskyddsföretaget Kotex som försökt att vända på trenden genom att använda ordet ”vagina” – till folks stora förskräckelse: nyheter24.se/nyheter/utrikes/329178-vagina-forbjudet-i-tampongreklam

(Tack till twitter.com/ylvawer för tips om den nyheten)

Missa inte
P3s Brunchrapporten kl 12.05–13  i dag

Zach är killen som fick mens

Det där trodde du väl inte på?
Att killen fått mens, menar jag.

Nej, det hela är ett påhitt av Procter & Gambles reklambyrå Leo Burnett. P & G tillverkar många olika produkter, i detta sammanhang mest relevant Always bindor och Tampax, tampongerna med införingshylsa. I reklamen får ”Zach” helt plötsligt mens – och använder förstås Tampax för att lösa sitt nya ”problem”.

Vi själva sprider reklamen – gratis
Men frågan är hur många som gör som du, det vill säga tror på att han finns i verkligheten. Videos med Zach Johnson som är ”en helt vanlig kille” som får mens har spritts viralt, det vill säga skickats vidare och kommenterats av oss nätanvändare, sedan i somras – och nu även diskuterats här hos en konkurrent.

Eget Twitter-konto och webbplats
Numera twittrar han också, och häromdagen fick Menskoppen via Twitter en hälsning på svenska från någon av dem som jobbar med Zachs profil på nätet. ”Zachs” hemsida har förstås funnits ute ett tag och på den kan du bland annat se filmerna och läsa en blogg om ”hans” tankar om att han fått mens.

Rent spel?
Så ta en titt på hur viral marknadsföring funkar för att i längden påverka oss att bli vänligt inställda till varumärken.
Personligen kan jag tycka att man inte spelar rent när man inte någonstans berättar att ”Zach” inte finns och att ”han” i själva verket är påhittad av ett multinationellt företag. Andra tycker att det här är ett kreativt sätt att utnyttja även våra sociala kanaler för reklam.

Vad tycker du?

Kolla själv
twitter.com/ZackJohnson16
zack16.com