Pris på menskopp – hur lågt kan det bli?

OBS: Det finns ett nyare inlägg om billiga koppar och kopior:
menskoppen.se/menskoppar-och-billiga-kopior


Femmecup onesize ofärgad menskoppI takt med att menskoppar blir mer kända i världen och därmed mer efterfrågade, så blir baksidan av det myntet tydligare:
Tillverkare ger sig in i menskopps-branschen utan att ha kunskap om eller intresse av varken användande eller funktioner eller för den delen kunskaper om vilka material som är säkra att bära långa stunder inne i slidan.

Vi får ibland mail från personer som köpt koppar via exempelvis Ebay för under 100 kronor. Det finns i skrivande stund många billiga koppar där – en för 57 kronor.
Visst låter det lockande?
En kopp här på vår webbplats kostar ju 299 kronor – stor skillnad!

Tillverkning inom EU
Men hos oss får du en kopp som är tillverkad i Europa enligt gällande arbetsmiljö- och miljölagstiftning. Arbetarna vid fabriken i England, Frankrike och Italien, har sannolikt justa arbetsförhållanden. Tillverkaren har engagerat sig i materialets sammansättning och uppdaterar även koppens funktioner (materialets hårdhet/mjukhet etc) för att koppen ska funka så bra som möjligt.
De har ett åtagande och finns relativt nära oss och kan svara på frågor etc.

Vem gör piratkopior av menskoppar?
Många är kinesiska koppar. Där finns många plastfabriker som inte sällan plockar upp egna kunders och andras designer och tillverkar i enklare material. Vissa fabriker har även en bild i sin marknadsföring och när sedan leveransen kommer så är det en annan kopp med en annan design. Det förekommer på webben även en del sydamerikanska koppar, men en del av dessa verkar vara seriösa tillverkare.
Som du ser via länken till Ebay ovanför, så är menskoppens förpackning ofta annorlunda i designen än vad de stora etablerade märkena är. De är ofta rosa, har sirlig skrift och förpackningen har inget synligt varumärke, utan det står bara “menstrual cup” på den.
Googla gärna namnet om du ser ett så kan du själv leta dig fram till om det finns en webbplats eller annan info någonstans om namnet.

Varför köpa en menskopp för 299 kronor om det finns en för 57?
“Om något verkar för bra för att vara sant, så är det ofta det” – gammalt internetordspråk 🙂
Det stämmer dock bra överens här: Om du kan köpa flera års mensskydd för 57 kronor – lika mycket som ett paket engångsskydd, ungefär – så är det något som inte stämmer, antingen i produktion eller material.
Om alternativet för att kunna köpa en menskopp som funkar bra i flera år och är avsedd för att bäras inne i slidan kostar 242 kronor mer, så är valet ganska enkelt, tycker vi. Men vi är förstås part i målet 🙂

Mer läsning
Vi har skrivit en nyare text om detta ämne med ny information, som du hittar på: menskoppen.se/menskoppar-och-billiga-kopior

Kom ihåg att du alltid kan kommentera inläggen här på menskoppen.se – i våra kommentarer finns mycket intressant läsning!

Över 6000 Facebook-gillare

Menskoppen har över 6000 gillare på FacebookMenskoppen har nu över 6000 gillare på Facebook. Är det en nyhet värd att uppmärksammas?
Ja, jag tycker det.
När jag startade mitt första lilla menskoppsföretag 2008 så hade jag en grupp på Facebook som jag tror lockade max 80 personer. Mycket har hänt sedan dess.

I dagarna fyller Facebook 10 år, för några år sedan började Twitter att vinna mark och många i Sverige har också ett Instagram-konto, förutom Kik, Snapchat och andra sätt att kommunicera på. Vi styr själva vad vi vill läsa om, vilka företag och produkter som vi vill stödja. Vissa vill vi kanske stödja men lite i smyg, andra vill vi dela med oss av till andra. Menskoppen börjar bli en sådan produkt för många.

Från lurad till megafon
När vi upptäcker menskoppen, och inser att den funnits i 100 år utan att vi känt till det (våra mammor och systrar har heller inte vetat om det och kunnat berätta), då blir vi oftast lite överraskade.
Vi som sedan tar steget och provar den blir ofta förbannade: “Vem har hållit det här hemligt så länge?!” och “Tänk om jag vetat om menskoppen tidigare!”
Det här är saker som folk skriver i kommentarerna här på menskoppen.se
Frame ur happy dancefilmen efter över 6000 gillare på FacebookOch vi berättar för varandra – för det kan vi nu.
Ingen annan kan kontrollera vad vi säger, filmar eller delar med oss av.
Därför kan du även se mig dansa happy dance som tack till alla er över 6000 personer som gillar facebook.com/menskopp

Läs mer om varför menskoppar älskar internet »

Varför äcklas vi av egna kroppen?

Den här frågan har jag ställt mig många gånger.
Och vad säger det om hur vi ser på våra egna kroppar?

Om detta skrev krönikören Fridah Jönsson i Metro för ett tag sedan (www.metro.se/kolumner/varfor-ar-det-tjejerna-som-blir-acklade-av-mens/EVHkcc!wcdF4Skz7s2c2), eftersom reaktionerna från gymnasieeleverna hade varit att rött blod i reklam skulle vara obehagligt att se på.

Det onämnbara
Att vi säger en sak i grupp och kanske egentligen tycker en annan kan få konsekvenser i just tonåren: Om reaktionen i en klass blir “ouää” om vi pratar om det här – hur tror vi själva att de borde vara?
Ungefär samma reaktion kopplar jag till onani. Det Onämnbara. Det förekommer icke.
Ett annat tabuämne för vissa av oss är väl dessutom att bajsa? För ni läsare vet väl att alla människor bajsar? 🙂

Nä, om vi ska komma någonstans här i världen så måste vi ta avstånd från allt det som skalar av oss till någon slags tomögda skyltdockor som varken har rött blod, onanerar eller bajsar. För varje gång vi förminskar oss själva genom att föra skyltdocke-bilden vidare till en kompis, så tar vi ett steg bort från det naturliga.

Tonåring och mensskydd – förr och nu

Jag har ganska vaga minnen om hur det var att vara tonåring, mer än att jag minns mina bekymmer över att jag var rundare än genomsnittet. Jag fick på omvägar höra att jag kallades “köttbullen” och jag hade svårt att hitta kläder i min storlek – jättejobbigt var det, förstås. Kroppskomplexet finns kvar än i dag, även om jag har en bättre självkänsla, som formats av hur jag påverkats även av händelser senare i livet.

Bygga självbild på 1970-talet
Det är ganska givet att redan på 70-talet, när jag växte upp, hade omgivningen ett stort inflytande.
Då – när det fanns bara två tv-kanaler i Sverige, några få ungdoms-magasin och väldigt sällan utomhusreklam i alla fall i Bollnäs, där jag växte upp – så hade vi ändå stora möjligheter att bygga upp sin egen självbild med mindre yttre påverkan – främst kompisarnas handlande och åsikter hade stor betydelse. Föräldrar och syskon spelade förmodligen lika stor roll då som nu, eftersom den egna familjekulturen blir norm , fast vi i dag har större tillgång till andras familjekulturer via exempelvis bloggar och forum på nätet.

Bygga självbild på 2010-talet
Det är svårt att tänka sig att en som  tonåring i dag i Sverige kan bygga upp sin egen “oförstörda” självbild som kommer inifrån, om ni förstår vad jag menar.
Alltså, att en kan stärkas i sitt eget jag, utan att hela tiden fundera över om en har “rätt”. Vi jämför oss inte bara med sina föräldrar, syskon och kompisar, utan med de som syns i tv, tidningar, på nätet och stora bloggar – och vi vet väl alla vilka som lyfts fram där…?
Även om jag som vuxen är medvetet om detta, så är det till och med för oss svårt att värja sig. Alla bilder och åsikter formligen väller över oss.
Bara de riktigt starka individerna kan värja sig och utvecklas någorlunda utan att känna att jag behöver jämföra mig med andra – och sådana starka människor finns förhoppningsvis i alla åldersgrupper.

Mensen kom på 1970-talet
När mensen kom i 12-årsåldern tyckte jag att det var väldigt jobbigt. Jag hade nog gärna kunnat vara barn ett tag till, och motvilligt berättade jag för mamma sent den dagen att “jag nog hade fått mens”. Innerst inne så hoppades jag att det inte var så.
Men visst var det så, och till affären bar det av för att inhandlas både stora bindepaket och lite mindre tampongpaket en masse. Tampongerna fick vänta länge än, medan bindorna klistrades fast på rad (jag ville inte att det skulle läcka ut någonstans!) i trosorna. På den här tiden hade jag även tandställning (japp, det också – “köttbullen med räls”) vilket gjorde att jag ofta låg i tandläkarstolen mitt på skoldagen och då hade jag verkligen bullat upp med massor av bindor för att inte dyka upp i skolan med en fläck bak på rumpan efteråt.

Bilden av mens i dag
I dag kan jag le åt det, eftersom saker som jag upplevt efter det här har varit jobbigare och trivsammare än detta. Men känslan som byggdes upp redan då finns kvar: Mensen är något som vi inte gärna vill ska synas. “Ju mindre den är – desto bättre.”
Känner du igen dig?
Även innan reklamen blev industri, under första halvan av 1900-talet, hade vi mens. Innan 1950–60-talen talade vi i det offentliga samtalet inte gärna om mens eller något annat som hade med våra kön att göra.
Men när företag insåg att det fanns massor av pengar att tjäna på mens och mensskydd så satsade de förstås inte på ett skydd som behövs köpas sällan (menskoppen fanns redan då) och som därför innebär att kunden sällan köper. Nej, de atsar förstås på något som behöver köpas nytt varje månad (ja, ni vet vad).
I gamla annonser för mensskydd är det ungefär samma budskap: “Den som har mens är smutsig, mensblod är blått, mensen ska stoppas undan/kastas bort.”
Så där står en med sina blodiga lakan och tänker att “det hade nog funkat bättre om jag använt Ålbläjs Ultra Pro Comfort Night Protection” istället.
För binda eller tampong är de anda alternativen som jag känner till!

Bilden av mens i morgon
I takt med att medielandskapet ritas om,  så får du och jag makten att påverka vår bild av mens och den egna kroppen. Fler förebilder kan ta plats.
För 15 år sedan hade jag som menskopps-företagare inte en chans att berätta för andra om menskoppar eftersom menskopparna inte är någon guldkalv som engångsskydd är. Nu kan vi blogga om mens någorlunda öppet, vara ärliga och på det sättet påverka andra. Det är inte annonsörerna eller medieföretagen som har hela makten.
Med tiden kommer fler att veta att det finns fler alternativ att räkna med på menskyddsmarknaden, och eftersom vi själva som nöjda användare har större möjlighet att påverka så kommer det vi själva säger att vara långt mer värt än en kostsam tv-kampanj med radiobilar i en pappersprodukt, som egentligen har mycket lite med mens att göra.

Så utöva nu din egen påverkansmakt och skriv om din mens och mensskydd!

Om mensreklam på P3 i dag

I dag pratar P3s Brunchrapporten om mensreklam – ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.
Reklamen för mensskydd är nämligen en bov i dramat kring hur kritiska vi är mot våra kroppar. Smala modeller är en sak – men sterilt rena modeller med blått blod är en annan.

Från Brunchrapporten utlovas (twitter.com/Brunchrapporten) att det – som vanligt – blir lagom flamsigt och lagom seriöst, och jag hoppas verkligen det.

Det minsta vi behöver är flams och fniss kring mens. Jag tror att de flesta av dagens unga är redo för att prata öppet om mens. Det är dags att vi ställer krav på tillverkare och reklamare att inte behandla oss som vi vore äckliga för att vi har mens med rött blod.

Reklamen bidrar till självförakt
Mensskyddsreklamen har förstås under snart 100 år påverkat hur vi ser på våra egna kroppar. Varenda menstruerande person i världen vet hur genomblödda trosor och lakan ser ut och vi vet att vår verklighet inte har något att göra med de sterila, vita miljöerna med stela leenden som vi ser i reklam – alltid omgivna av dessa envisa fjärilar! (Varifrån kommer de? Från bindorna? Knappast.)
Så vi fortsätter känna oss äckliga, vi försöker gömma och viska om vår hemska mens.

Ta plats – prata om din kropp och var stolt
Jag skulle önska att vi bryter mot det här mönstret. Att vi börjar föra normala samtal om mens och att vi börjar ta plats! För att avdramatisera ämnet så måste vi alla prata om det på ett vuxet sätt – som förhoppningsvis görs i radio idag. Mensblod är rött, det är oftast ganska jobbigt att ha mens (även utan att behöva smyga med den) och vi behöver ha produkter som är billiga och schyssta mot kroppen, miljön och bilden av oss själva.

Bok om mens, reklam och vår syn på oss själva
En bra bok om mens och reklamhistoria är Flow – The cultural story of menstruation
Läs mer om den och se gamla reklambilder på författarens sida: www.elissastein.com

Uppmärksammas bör även mensskyddsföretaget Kotex som försökt att vända på trenden genom att använda ordet “vagina” – till folks stora förskräckelse: nyheter24.se/nyheter/utrikes/329178-vagina-forbjudet-i-tampongreklam

(Tack till twitter.com/ylvawer för tips om den nyheten)

Missa inte
P3s Brunchrapporten kl 12.05–13  i dag