Ökar menskoppen konsumtionen?

Samma menskopp – tre olika varianter, vår egen svenska menskopp

I dagarna läser jag ett debattinlägg som bl a anklagar menskoppsbranschen att bli en del av det som vi egentligen borde stå utanför: Att det går att tjäna pengar på menskoppar, och att möjligheten att tjäna pengar på dem kan medföra att grundläggande fördelar som miljövänlighet och tillgängligheten till menskoppar för många som inte har råd försvinner.

Debattinlägget berör mer övergripande ämnet att miljö, klass och feminism hänger ihop.
Läs hela debattinlägget här »

Kom nu ihåg att jag lever på att sälja menskoppar, så jag är ju i allra högsta grad en del av detta – vilket är bra att bära med sig när du läser det som jag skriver 🙂

Kritik
Kritikern i inlägget menar bl a att menskoppar är för dyra (och att det leder till att vi istället köper engångsskyddet som ändå är billigare för stunden), och att det har skapats ett konstgjort behov av många olika storlekar och varianter. Nu skriver samma person också att menskoppar nyligen kommit till Sverige, vilket ju inte är riktigt (läs mer om historien här).
Sammantaget leder menskoppssituationen till att endast ett fåtal har råd att vara miljömedvetna när de väljer mensskydd, tycker skribenten.

Tankar
Jag tycker det är intressant att dessa reaktioner mot menskoppar kommer nu, i takt med att menskoppar blir mer kända i Sverige och fler jobbar med dem. Det är en naturlig del av utvecklingen och det är intressant för mig att se hur vi i branschen tacklar diskussionen.
Är kritiken befogad? Ja, till viss del kan jag tycka det.

Olika företagsmodeller – även för menskoppar
I denna relativt unga bransch som menskoppar är, så finns det i Sverige flera olika typer av företag:

  • Tillverkar och säljer själva menskoppar till kund/användare – inget återförsäljarled (som vi)
  • Tillverkar och säljer själva menskoppar till kund/användare samtidigt som de har återförsäljare
  • Tillverkar menskoppar för att sälja vidare till återförsäljare som sedan står för kontakt med kund/användare
  • De som köper/säljer menskoppar som en del av ett större sortiment av t ex hälsokost eller sexleksaker (båda är vanliga)
  • Övriga som t ex importerar billigare menskoppar från ffa Asien och säljer småskaligt på fynd- och auktionssajter.

Sälja själv eller låta andra göra det?
Jag kan tycka att ju längre ifrån användaren som tillverkaren kommer, desto mer anonymiserad och måhända objektifierad blir användaren. Vi har jobbat sedan 2008 med att sälja andras menskoppar (som återförsäljare) men under 2015 tog vi steget att tillverka en egen menskopp som vi sedan dess säljer vid sidan av de andra menskopparna. Under 2016 kommer vi att ytterligare utveckla vårt eget sortiment för att vi ser att det finns ett behov (mer om det nedan).
Vi har dock valt att inte sälja våra menskoppar via återförsäljare. Det är ett ganska enkelt beslut, av två anledningar, eftersom vi har sett att direktkontakten med användarna ger oss ovärderlig kunskap om menskoppsanvändande (både problem och lösningar) men också för att det kostar väldigt mycket pengar att säkerställa att de som ska sälja våra menskoppar har kunskapen att ge användarna hjälp och råd. Det är dessutom idag med teknikens hjälp möjligt att enkelt hjälpa många användare direkt, oavsett var i världen de finns och helt utesluta återförsäljare. Fördelarna med att ha återförsäljare – att tjäna större summor pengar på kort tid – går helt bort om det innebär att direktkontakten med kunden försvinner, tycker jag.
Vi har sett med egna ögon under de år som vi jobbat med menskoppar, att företag som säljer brett till många på webben, via återförsäljare och i apotekskedjor ofta missar att ge användarna bra information om hur menskoppar funkar. Ibland så köper folk menskoppar som inte ens passar deras förutsättningar – och då är pengarna definitivt kastade i sjön och motverkar hela idén med menskoppar.

“Välja menskopp som en hamburgermeny”
Alla menskoppar passar inte alla kroppar – det kan många skriva under på (och som jag skrivit om tidigare här) och anledningen är att allas förutsättningar är olika och att våra förutsättningar dessutom ändras över tid. En menskopp som passar bra under några år kan komma att bytas till en mindre/större/längre/kortare när vi får ett framfall eller vi börjar blöda mindre rikligt eller mer sparsamt än tidigare. Så ja, till viss del behövs alternativ, om jag inte själv trodde det så skulle jag inte tillverka egna. Men mitt fokus har varit att se vilka menskoppar som fattas idag och sedan tillverka de menskoppar som inte finns, för att kunna hjälpa de som idag har svårt att hitta en menskopp som passar. Att “bara” presentera ett nytt snarlikt märke på marknaden har inte varit intressant för mig.

Konsumtion kring menskoppar och tillbehör
Flera inslag kring menskoppar kan kritiseras för att vara avsteg från den grundläggande idén om menskoppar som spreds under 70- och 80-talen; att vi med ett enda skydd kunde välja bort alla andra produkter som begränsar oss t ex ekonomiskt och låta oss vara helt självgående i 10 år. Men idag finns på marknaden även:

  • Menskoppar som enligt tillverkaren ska bytas ut efter ett år och en ny ska köpas
  • Särskilda produkter som “menskopps-tvål” eller “menskopps-våtservetter/wipes”
  • Köp 2 – betala för 1
  • Menskoppar i många olika färger

Kommentarer till punkterna: Menskoppar som ska bytas efter ett år är i vissa fall tillverkade av enklare material som därmed också är billigare, vilket sannolikt är ett försök att introducera en billigare väg till menskoppar, för den som inte har råd med ordinarie pris. Jag kan fundera vilken typ av material det är, och varför det inte kan användas i koppar som är säkra över lång tid. Det känns som om något inte stämmer, eftersom menskoppars material oftast är mycket tåliga (framför allt för din säkerhet).
Att vi skulle behöva ha särskilda tvålar eller våtservetter för att använda menskopp i Sverige är helt osant. Om du har tillgång till rent kranvatten – som vi för det mesta har här i Sverige – så behöver vi inte dessa produkter (läs mer om rengöring här).
Att vi ibland behöver ha två olika menskoppar är faktiskt sant. Våra behov kan skifta under månaden från att blöda väldigt rikligt till mycket sparsamt och en stor kopp som funkar bra på rikliga dagar kan få svårt att sitta bra under sparsamma dagar. Men det är inte så för alla! Så att börja med att köpa två koppar direkt är inte att rekommendera. Börja istället med en kopp som kan funka under mensens flesta dagar och se hur det funkar. Om du med tiden känner att du behöver ytterligare en menskopp för att den första blir full för fort eller att den flyttar på sig på rikligare dagar, så köper du en större för att växla mellan de två.
Olika färger – det här är den svåraste frågan, tycker jag personligen. Jag vet att många vill ha en färg på sin menskopp och under de här åren har lila och blå varit de mest populära. När vi har använt menskopp i några år, så vet vi att de flesta menskoppar blir missfärgade ganska snart, och att det är lättare att se när det är dags att göra ren en menskopp med t ex den mjuk svamp om koppen inte har en färg, särskilt i en mörkare nyans. Men det finns absolut en efterfrågan på färgade menskoppar och dessvärre företag som gjort vecko-pack i sju olika färger för veckans alla dagar – vilket vi naturligtvis är många som ställer oss tveksamma till. Det händer att jag får frågor om vilka färgade menskoppar som kan passa folk för att de absolut inte vill ha en ofärgad, och det kan jag tycka är att börja i fel ände. Koppen funkar inte bättre för att den har en färg.

Annelie Svensson
Svenska Menskoppen AB

Vad tycker du om det du läst – kommentera gärna!

Behövs en menshygien-dag?

MM1I dag är det Menstrual Hygiene Day.
För dig som boende i Sverige i dag är det en självklarhet att kunna köpa mensskydd i affärer, byta när du vill, gå till skola, jobb och att utöva eventuell religion – oberoende om du har mens eller inte. Men i flera delar av världen är det inte en självklarhet och därför behövs den här dagen.

Infografik om varför menshygien är viktig

Bättre mens-hygien är viktig för:

  1. Rättvis utbildning – även för de som menstruerar
    Den som inte har mensskydd eller underkläder tvingas stanna hemma från skola och högre utbildning.
  2. Allas mänskliga rätt till hälsa – även psykisk hälsa
    Att ha mens innebär idag att utsättas för livsfarliga risker på grund av smutsiga skydd och bristande hygien. Mensskydd är i många länder ofta dyra och svåra att få tag på.
  3. Samhällsekonomin
    Om hela befolkningen kan arbeta, oberoende av mens, så innebär det vinster för hela samhället.
  4. Miljön
    Intimhygienprodukter kan påverka miljön negativt, men hållbara produkter blir allt vanligare.
  5. Mänskliga rättigheter
    Mänskliga rättigheter har sin grund i rättigheten till ett mänskligt värde. Den som tvingas till avskildhet eller att använda skydd som innebär en fara för hälsan berövas sina rättigheter.
  6. Utbilda de som inte menstruerar
    Viktigt för att kunna ändra attityder, skingra myter och negativa uppfattningar om mens. Vi måste prata om mens för att stödja de som menstruerar.

(Fritt översatt från engelska menstrualhygieneday.org/facts-about-menstrual-hygiene av mig, så ha överseende med eventuella språkförbistringar. Jag har också omformulerat könad information. /Annelie, menskoppen.se)

Exempel på existerande mens-tabun i världen:

“In Nigeria, it is believed that the touch from a menstruating girl or woman will cause a plant to die, milk to curdle, and a mirror to lose its brightness.

In parts of India, it is believed that if a woman or girl touches a cow while menstruating, the cow will become infertile.

In Kashmir, India, some menstruating women are prohibited from using water sources because it is bad luck to be near flowing water. They are also not allowed to look at their reflections in the water.

In remote areas of Nepal, women and girls are not allowed to interact with anyone during their period. They are banished to a hut or shed – often with the animals – outside the house until their period is over.

In Bangladesh, girls and women are not allowed to eat salty or sour foods, fish or eggs while menstruating.

In parts of Afghanistan, it is said that improper disposal of used sanitary materials will make a girl menstruate continuously for the rest of her life.

In some Islamic, Hindu, and Buddhist communities, menstruating women and girls are not allowed to practice certain forms of worship, touch holy texts or idols, or even enter religious spaces.

In many Orthodox Jewish communities, menstruating women do not touch or share a bed with their husbands, and take a ritual cleansing bath, or mikvah.

Källa: menstrualhygieneday.org/2015-pop-up-exhibit-toolkit

WASH United

Menstrual Hygiene Day hålls alltid den 28/5 för att menscykeln är 28 dagar och mensen varar i 5 dagar (båda genomsnittliga siffror, så klart). Den anordnas av organisationen WASH United (www.wash-united.org), som driver hygien-projekt över hela världen för att bl a stoppa spridning av epidemier men också för att höja levnadsstandarden för människor.

Menskoppen är stolt partner till Menstruation Hygiene Day menstrualhygieneday.org/partner-all

Vem kollar vad mensskydden innehåller? Svar: Ingen.

Tamponer och menskoppar i tidningen Solo

Tamponer och menskoppar i tidningen SoloVem kollar mensskydden? Svaret är enkelt: Ingen.
Det finns ingen myndighet som kontrollerar vad mensskydden innehåller, varken i våra tamponger, bindor eller menskoppar, för den delen. Varken Livsmedelsverket eller Kemikalieinspektionen tycker att det är deras sak.

Den här situationen, vad den innebär och kanske beror på tas upp i tidningen Solos senaste nummer. Vi på menskoppen.se medverkar också. Ett angeläget ämne, tycker vi! Artikeln finns tyvärr inte att läsa på webben, utan finns bara i papperstidningen.

När tidningar hör av sig och ska skriva om mens, så handlar det sällan om så här komplicerade ämnen. Så därför blev jag glad när tidningen Solo hörde av sig och skulle skriva om tamponger och bindor och att folk kanske oroar sig alltmer för att de kan innehålla skadliga ämnen.

Olika synvinklar
Men reportern Katarina Muhr pratade inte bara med oss, utan också med en tampongtillverkare, en professor, gynekolog, barnmorska och anställd på Miljö- och energidepartementet innan hon skrev sin artikel. Resultatet blev en text som belyser situationen från fler håll, som en bra artikel ofta gör.

Mycket att läsa
Artikeln avhandlar bland annat situationen med giftlarm i tamponger fast tampongtillverkaren säger att inte många oroar sig så mycket för tampongernas innehåll (!), att tamponger suger upp för bra och lämnar fiberrester i slidan, att vi använder tamponger fast vi inte har mens, om varför jag tycker menskoppar (så klart) är bättre , om S-politiker som lämnat in motion för att skärpa lagstiftningen kring dokumentation av innehåll. (Motionen avslogs.)

Solo-artikeln finns tyvärr inte att läsa på webben, utan finns bara i papperstidningen.

Varför äcklas vi av egna kroppen?

Den här frågan har jag ställt mig många gånger.
Och vad säger det om hur vi ser på våra egna kroppar?

Om detta skrev krönikören Fridah Jönsson i Metro för ett tag sedan (www.metro.se/kolumner/varfor-ar-det-tjejerna-som-blir-acklade-av-mens/EVHkcc!wcdF4Skz7s2c2), eftersom reaktionerna från gymnasieeleverna hade varit att rött blod i reklam skulle vara obehagligt att se på.

Det onämnbara
Att vi säger en sak i grupp och kanske egentligen tycker en annan kan få konsekvenser i just tonåren: Om reaktionen i en klass blir “ouää” om vi pratar om det här – hur tror vi själva att de borde vara?
Ungefär samma reaktion kopplar jag till onani. Det Onämnbara. Det förekommer icke.
Ett annat tabuämne för vissa av oss är väl dessutom att bajsa? För ni läsare vet väl att alla människor bajsar? 🙂

Nä, om vi ska komma någonstans här i världen så måste vi ta avstånd från allt det som skalar av oss till någon slags tomögda skyltdockor som varken har rött blod, onanerar eller bajsar. För varje gång vi förminskar oss själva genom att föra skyltdocke-bilden vidare till en kompis, så tar vi ett steg bort från det naturliga.

Tonåring och mensskydd – förr och nu

Jag har ganska vaga minnen om hur det var att vara tonåring, mer än att jag minns mina bekymmer över att jag var rundare än genomsnittet. Jag fick på omvägar höra att jag kallades “köttbullen” och jag hade svårt att hitta kläder i min storlek – jättejobbigt var det, förstås. Kroppskomplexet finns kvar än i dag, även om jag har en bättre självkänsla, som formats av hur jag påverkats även av händelser senare i livet.

Bygga självbild på 1970-talet
Det är ganska givet att redan på 70-talet, när jag växte upp, hade omgivningen ett stort inflytande.
Då – när det fanns bara två tv-kanaler i Sverige, några få ungdoms-magasin och väldigt sällan utomhusreklam i alla fall i Bollnäs, där jag växte upp – så hade vi ändå stora möjligheter att bygga upp sin egen självbild med mindre yttre påverkan – främst kompisarnas handlande och åsikter hade stor betydelse. Föräldrar och syskon spelade förmodligen lika stor roll då som nu, eftersom den egna familjekulturen blir norm , fast vi i dag har större tillgång till andras familjekulturer via exempelvis bloggar och forum på nätet.

Bygga självbild på 2010-talet
Det är svårt att tänka sig att en som  tonåring i dag i Sverige kan bygga upp sin egen “oförstörda” självbild som kommer inifrån, om ni förstår vad jag menar.
Alltså, att en kan stärkas i sitt eget jag, utan att hela tiden fundera över om en har “rätt”. Vi jämför oss inte bara med sina föräldrar, syskon och kompisar, utan med de som syns i tv, tidningar, på nätet och stora bloggar – och vi vet väl alla vilka som lyfts fram där…?
Även om jag som vuxen är medvetet om detta, så är det till och med för oss svårt att värja sig. Alla bilder och åsikter formligen väller över oss.
Bara de riktigt starka individerna kan värja sig och utvecklas någorlunda utan att känna att jag behöver jämföra mig med andra – och sådana starka människor finns förhoppningsvis i alla åldersgrupper.

Mensen kom på 1970-talet
När mensen kom i 12-årsåldern tyckte jag att det var väldigt jobbigt. Jag hade nog gärna kunnat vara barn ett tag till, och motvilligt berättade jag för mamma sent den dagen att “jag nog hade fått mens”. Innerst inne så hoppades jag att det inte var så.
Men visst var det så, och till affären bar det av för att inhandlas både stora bindepaket och lite mindre tampongpaket en masse. Tampongerna fick vänta länge än, medan bindorna klistrades fast på rad (jag ville inte att det skulle läcka ut någonstans!) i trosorna. På den här tiden hade jag även tandställning (japp, det också – “köttbullen med räls”) vilket gjorde att jag ofta låg i tandläkarstolen mitt på skoldagen och då hade jag verkligen bullat upp med massor av bindor för att inte dyka upp i skolan med en fläck bak på rumpan efteråt.

Bilden av mens i dag
I dag kan jag le åt det, eftersom saker som jag upplevt efter det här har varit jobbigare och trivsammare än detta. Men känslan som byggdes upp redan då finns kvar: Mensen är något som vi inte gärna vill ska synas. “Ju mindre den är – desto bättre.”
Känner du igen dig?
Även innan reklamen blev industri, under första halvan av 1900-talet, hade vi mens. Innan 1950–60-talen talade vi i det offentliga samtalet inte gärna om mens eller något annat som hade med våra kön att göra.
Men när företag insåg att det fanns massor av pengar att tjäna på mens och mensskydd så satsade de förstås inte på ett skydd som behövs köpas sällan (menskoppen fanns redan då) och som därför innebär att kunden sällan köper. Nej, de atsar förstås på något som behöver köpas nytt varje månad (ja, ni vet vad).
I gamla annonser för mensskydd är det ungefär samma budskap: “Den som har mens är smutsig, mensblod är blått, mensen ska stoppas undan/kastas bort.”
Så där står en med sina blodiga lakan och tänker att “det hade nog funkat bättre om jag använt Ålbläjs Ultra Pro Comfort Night Protection” istället.
För binda eller tampong är de anda alternativen som jag känner till!

Bilden av mens i morgon
I takt med att medielandskapet ritas om,  så får du och jag makten att påverka vår bild av mens och den egna kroppen. Fler förebilder kan ta plats.
För 15 år sedan hade jag som menskopps-företagare inte en chans att berätta för andra om menskoppar eftersom menskopparna inte är någon guldkalv som engångsskydd är. Nu kan vi blogga om mens någorlunda öppet, vara ärliga och på det sättet påverka andra. Det är inte annonsörerna eller medieföretagen som har hela makten.
Med tiden kommer fler att veta att det finns fler alternativ att räkna med på menskyddsmarknaden, och eftersom vi själva som nöjda användare har större möjlighet att påverka så kommer det vi själva säger att vara långt mer värt än en kostsam tv-kampanj med radiobilar i en pappersprodukt, som egentligen har mycket lite med mens att göra.

Så utöva nu din egen påverkansmakt och skriv om din mens och mensskydd!