Historien om menskoppen [och andra mensskydd]

Många upptäcker menskoppar idag, men deras historia är lika lång som andra mensskydds. Den första menskoppen började fabrikstillverkas i USA redan i slutet av 1930-talet, inte långt efter tampongen (med införingshylsa) som började tillverkas i fabrik något tidigare på 1930-talet. Det finns dock dokumentation om menskoppar från så tidigt som i slutet av 1800-talet, så menskoppen är ingen nyhet.

Det här med mensskydd är dock ett – förhållandevis – nytt påfund för oss i västvärlden.
Kom ihåg att historien om mensskydd på den här sidan är begränsad till västeuropa och Nordamerika – på många håll i övriga världen finns andra vanor och traditioner kring mensskydd och på många håll idag så går det inte alls att köpa färdiga mensskydd – där tar en vad som finns till hands för att förhindra läckage.

Tidigt i väst
För rika människor här i västvärlden så har enkla mensskydd – eller åtminstone underkläder – funnits i ett par hundra år. Innan dess var det inte ens vanligt med underkläder, inte ens bland folk som hade det gott ställt ekonomiskt. Till och med kläder, och många lager av kläder, var dyrt att framställa eftersom allt tyg, vävning och sömnad gjordes för hand från grunden. Då var det inte tal om att göra mensskydd av så dyra material som tyger.
Folk har gjort mensskydd av mossa och andra absorberande naturmaterial, djurhudar, sjögräs, mossa, löv och vanligt gräs – säkert beroende på vad som fanns och vad en hade råd med. Tyg var länge något exklusivt och som användes till att göra varma och skyddande kläder av.
För folk som inte hade så stora resurser, så fanns oftast bara alternativet att låta kroppsvätskorna komma ut ur kroppen när de gjorde det, och det var ingen som tänkte att det var konstigt att kläder och möbler var fläckade av blod, urin eller andra kroppsvätskor. Det hände alla, oavsett samhällsgrupp.
Det gällde ju inte bara mens, utan även kiss och avföring som var svårt att tvätta bort.

Rinnande vatten och avlopp
Sedan mitten av 1900-talet har vi i västeuropeiska samhällen och i USA haft möjlighet att leva ett liv med rinnande vatten, möjligheter att tvätta oss, gå på vattentoalett etc – men fortfarande i många delar av världen så finns inte samma möjligheter – men folk har fortfarande mens. Här har menstruerande andra utmaningar än att välja bästa mensskyddet. Här kan ett orent mensskydd innebära sjukdom eller värre.
Om du har föräldrar eller mor- eller farföräldrar som är födda i Sverige på 1930-50-talen så är det inte säkert att de hade vattentoaletter i sina hem. De kan ha delat dass på gården med många andra familjer. Det är alltså bara omkring 70 år som toaletter varit ett vanligt inslag i Sverige – det kan vara värt att tänka på idag när vi ser vattentoaletter som en självklarhet.
Det här är också anledningen till att det i alla länder kan vara svårt att använda menskopp. För dessa folk kan rena förpackade bindor från fabriker vara bättre, eftersom de innebär mindre risk för sjukdomar. Det finns dock menskoppsprojekt i både Indien och Afrika, i städer på kontinenterna där det byggs vatten- och avloppssystem. Dessutom kan vi ju fundera på vilka effekter som användningen av bindor får i t ex Indien, där många människor bor, och det kanske inte alltid finns möjligheter att ta hand om avfallet som bindor/tamponger/trosskydd innebär – det är en verkligt stor utmaning.

Tidiga ”bindor”
I väst har vi länge använt fastknutna ”bindor” för att samla upp mensblodet. Då hölls ”bindorna” på plats med remmar eller snören runt magen och skyddet kunde vara av silkes- eller bomullstyg om du hade mycket pengar, men även billigare material som träspån eller gräs – beroende på vad som fanns till hands. Vi kan gissa att det inte var enklare folk som kunde kosta på sig detta – de kanske inte ens hade mer än en uppsättning kläder, än mindre underkläder. Människor som inte hade råd, fick bara torka bort blodet.
Bindorna med spännband runt magen och trådar i fram- och bakändan, där själv bindan virkades av användarna för hand, användes ganska ofta ända fram till 1950-talet i Sverige.

Tidiga ”tamponger”
Säkert börjades också tidigt att experimenteras med att stoppa in absorberande material i slidan som ”tamponger”; tyghylsor som fylldes med t ex bomull eller billigare material som gräs.

Försäljning av mensskydd startar på 1900-talet
I början av 1900-talet så började mensskydd att produceras och säljas till i USA, och sedan dess har tampongerna inte förändrats så mycket utseendemässigt. Menskopparna från den här tiden ser också snarlika ut jämfört med idag, bortsett från materialet. I dag är de flesta menskopparna tillverkade av följsamt silikon eller annan plast, men på den tiden var de av stadigare gummiliknande material.

Tabu på 1930-talet
På 1930-talet ansågs det fortfarande fult att vidröra underlivet, vilket kan förklara varför de första applikatorerna för tamponger samtidigt dök upp på marknaden. Menskoppen behöver en mer handgriplig hantering, vilket ledde till att endast de mer liberala köpte dessa. Det var säkert också svårt att stå emot de mer ”hygieniska” hylsorna, som underlättade isättande utan att ”smutsa ner” händerna.
En skrämmande föreställning, som tyvärr lever kvar även i Sverige idag. Många tror att vi behöver tvätta händerna extra noga efter vi hanterat mensskydd, när det egentligen är viktigare att tvätta händerna innan du hanterar mensskydd eftersom de farliga bakterierna finns utanför din kropp, inte inne i din kropp.

Engångsskydd på 1940-talet
Redan på 1940-talet fanns engångsbindor att köpa, men inte förrän på 60-talet kom bindan med klisterremsa.
Fortfarande så hade nog de flesta inte engångsskydd i Sverige förrän på 1950-1960-talen. En ”stoppduk”, alltså en bit hopvikt tyg fick fungera som binda i underkläderna och många stickade eller virkade sina egna ”bindor”. Dessa tvättades för hand och kunde först få ligga länge i väntan på rengöring.

Uppsving på 1980-talet
Några mammor som själva var unga på 80-talet, minns att det kom en våg av menskoppar då. Men de fick inte särskilt stor genomslag. Under den här tiden fanns det också varianter av engångs-menskoppar. Några av dessa finns kvar även idag.

I dag
Nu finns det ett omkring ett 80-tal olika menskoppsmärken i världen. Det finns dessutom kopior som tillverkas i enklare material i bl a Asien. De flesta menskoppar i dag tillverkas av polymer, alltså plaster som TPE och silikon.
Om du vill vara säker på vad din menskopp är tillverkad av och undvika hormonstörande ämnen, så kan du googla på tillverkarens namn och maila direkt för att undersöka själv. De flesta skriver vilka ämnen som ingår i koppen. På företagens webbplatser kan du även försöka spåra var din menskopp är tillverkad, så att du kan få en uppfattning om på vilket sätt koppen tillverkats – förhoppningsvis i ett land med schysst miljölagstiftning och med produktion i länder som är kända för att följa etiska regler för arbetare.

Reklam för menskoppar
Marknadsföringen av mensskydd är ju ett kapitel för sig, som förtjänar större utrymme än på en sida om menskoppars historik.
Menskoppar har ju aldrig varit någon ekonomisk framgångssaga – om vi jämför med tamponger och bindor, som vi måste köpa nya hela tiden. Det är förstås avsevärt mycket mer lönsamt att sälja engångsskydd jämfört med flergångsskydd. Det i sig gör att de stora tillverkarna av engångsskydd kan köpa annonsplats i både tidningar och i tv, där menskoppsföretag inte alls har samma ekonomiska muskler att synas. Och varje menskopp är dessutom billig och kan användas länge – inget upplägg för någon som är intresserad av att sälja så lönsamma produkter som möjligt 🙂
Genom enveten reklam i offentliga rummet har bindor och tamponger blivit en viktig del av vår kultur – tack vare köpt annonsplats. Under decennier har vi matats med ”information” om hur vi ska bota denna ”pinsamma” sjukdomssituation som vi hamnar i varje månad…
Men nu kanske det är slut med detta?

Internet banar väg framåt
Sedan 1980-talet har menskoppen aldrig riktigt vunnit större gehör här i Europa – men det håller vi på att ändra på tillsammans just nu. I takt med ett ökande användande av sociala medier så har även kännedomen om och intresset för menskoppar ökat.
Det är väl det minsta vi kan begära – att alla få veta att menskoppar finns? Då kan vi själva sedan välja om det är något för oss.

Läsvärda källor
Skammens röda blomma? av Denise Malmberg (libris.kb.se/bib/1238392)

Allmän historik mensskydd (engelska)
www.naturalmenstrualproducts.com/history.php

Allmän menshistorik (engelska)
www.mum.org/pastgerm.htm

Menskoppens historia (engelska)
www.mum.org/MenCups.htm

12 kommentar till “Historien om menskoppen [och andra mensskydd]

  1. J.Toivonen says:

    Intresserad av mens-skyddens historia i Sverige? Vintagereklam o lite annat 1920-2005…kolla Mensmuseet i Sverige i Facebook.

  2. Sindra says:

    Jag köpte min första menskopp för några år sedan och undrar fortfarande varför jag inte gjorde det mycket tidigare! Det är en fantastisk uppfinning som både är bra för kroppen och miljön. Och plånboken eftersom mensskydd är dyra. Älskar min kopp och skulle aldrig byta tillbaka till tamponger eller bindor ens om jag fick betalt! 🙂

  3. jonna says:

    hej!! alltså… nu har jag inte hunnit kolla hela sidan men.. jag har ALDRIG hört om detta 😀 !! blöder man rikligt.. finns det en kopp för det oxå.. tömmer man den när den börjar bli ”full” ? behöver veta allt :)) detta verkar välldigt intressant !

    tack på förhand 😉

  4. Helene says:

    Okej måste erkänna att jag var skeptisk först, men jag tänkte äsch jag kan ju pröva….
    Och nu!! Det är helt FANTASTISK!!!!!
    Jag kommer ALDRIG att använda bindor eller tamponger igen i mitt liv!
    Till alla er som känner, nja,,, Pröva åtminstonde, för jag är säker på att ni inte kommer att ångra er.

    • Annelie says:

      Hej – och vad roligt att du tog dig tid att skriva.
      Kanske hjälpte du nu någon annan som är tveksam som du var innan. Jag tror att det är vanligt att man reagerar så. Och att det blir så här bra ändå – kul 🙂
      Hälsningar
      Annelie

  5. Sonia says:

    Jättekul info! Köpte själv en kopp för snart 2 år sen o har bara använt den. Är toknöjd o rekommenderar den ibland till andra. Särskilt nu då jag är involverad i ett miljöprojekt o detta är en jättebra produkt ur miljöperspektiv! Frågan är bara hur den ska sorteras sedan när den gjort sitt….? =o)

    • Annelie says:

      Hej!
      Bra fråga! Jag håller precis på att kolla upp detta med ett kommunalt bolag, men har ännu inte fått svar.
      Jag gissar dock att den ska sorteras som ”farligt avfall”, eftersom den är gjord av silikon som måste tas om hand.
      Jag har faktiskt inte fått den här frågan ännu, eftersom jag sålt menskoppar sedan 2008 och mina kunder fortfarande är i full färd med att använda sina koppar fortfarande.
      När jag får officiellt svar, så postar jag det här. Tack så länge!
      Hälsningar
      Annelie

      • Annelie says:

        Hej! Nu har de svarat från kontoret i Stockholms stad där de jobbar med avfall och sortering. Så här svarar de:
        ”När det gäller nappar/nappar till nappflaskor rekommenderar vi i våra sorteringsanvisningar att man lägger dem i soppåsen. Menskopp finns tyvärr ännu inte med som ett sökord, men det kanske kan bli aktuellt framöver om många börjar använda
        det och vill veta var man ska slänga dem. Vad jag kan förstå finns det inget speciellt i materialet som menskopparna är tillverkade av som gör det motiverat att hantera dem som farligt avfall, utan man bör kunna lägga dem i soppåsen.”
        Och de lovar att återkomma om de får ny info i ämnet! Tack, Stockholms stad, för snabbt svar!
        Hälsningar
        Annelie

  6. Ida says:

    detta var en bra artikel!
    Jag gör ett historiaarbete och då har jag mensskydd förr och nu, och det fanns ingen bra info på internet förens jag såg denna sida, mycket bra! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *